sissid

som ni kanske alla vet så fick nebba nytt jobb strax innan vi fick Zaga. Ett mycket bättre jobb med bättre betalt och bättre arbetstider. Han jobbar dock fortfarande mycket kvällar vilket innebär att han går till jobbet vid tio, elva på morgonen och är hemma efter nio. Detta innebär att jag blir ensam med barnen större delen av dagen och ibland är det så att han jobbar kväll hela eller större delen av veckan. Under sommaren har Engla varit hemma från dagis och nebil har inte haft någon semester. Jag känner nu såhär i efterhand att jag tog i lite för mycket då jag lät engla vara hemma hela sommaren. Jag tycker att det har varit en stor omställning att bli tvåbarnsmor- det är tuffft när man inte riktigt känner att man räcker till för båda två och då kommer skuldkänslorna smygande. Det är ju alltid tuffft första tiden hemma med den nya bebisen plus att Engla har haft en period av treårstrotts och varit fröken tvärtemot mesta tiden, på det så har jag under sommaren fått Engla att bli blöjfri vilket har tagit sin tid då Engla är ett mycket aktivt barn och alltid har som sista prioritet att sitta på en tråkig toalett. Det har funkat men jag känner att sommaren har tagit ut sin rätt och jag har lagt mig själv helt åt sidan vilket i längden innebär att jag inte har samma ork och glädje i vardagen.  Insåg till sist efter goda råd från syrran att jag behövde ta ett snack med nebba, glömmer ibland hur víktigt det är att prata med varandra. Så vi hade ett snack och kom fram till att nebba ska börja ta ut en föräldradag i veckan då både jag och barnen vet att han är ledig och bara finns för oss. Känns så mycket bättre nu, känner verkligen att han förstår mig och vill göra allt för att jag och barnen ska må bra- Jag älskar honom. Jag vet att det är så många som känner som mig och jag menar bara att glöm inte att prata med varandra, småbarnstiden är den intensivaste tiden i era liv och de flesta skilssmässor sker under barnens första år men jag anser att allt för många låter ett förhållande gå i kras allt för tidigt och då tror jag bara att man bär med sig problemen in i nästa relation. Jag och nebil och snart varit ett par i elva år och ni som känner oss vet mycket väl vad vi gått igenom, livet är inte en dans på rosor och visst har vi båda sårat varandra men vi vet båda två att vi är menade- han är verkligen min själsfriende. Så mitt i blöjbyten, treårstrotts,för lite sömn,högar av tvätt och babyhull i sängen vårda ert förhållande och ta inte varandra eller barnen för givna. '
En lycklig mamma och sambo